-
Tema - Vikingar
Publicerat 2010-10-08
Veckans Person
Leif Eriksson ca 970 - ca 1020
Alla har väl redan laddat upp inför morgondagen; Leif Erikssons dag. Kanske med undantag för den italienska ambassaden i Stockholm. För vi pratar ju om killen som slog Columbus med ca 500 år när det gäller att vara första europé att sätta sin fot på nordamerikansk mark. Redaktören vägrar skriva att Columbus upptäckte Amerika; om det redan bor folk där så är stället redan "upptäckt".
President Barack Obama proklamerade förra året att den 9:e oktober är Leif Erikson Day, något som varje amerikansk president kunnat göra sedan 1964.
Leif föddes på Island och i 30-årsåldern seglade han till Norge och kom att ingå i Olav Tryggvasons hov. Han fick i uppdrag att kristna Grönland. När han väl kom till Grönland så tog det inte lång tid innan han fortsatte västerut.
Leif den lyckosamme, som han kallades, och hans mannar klev i land i det området som i dag är Newfoundland i Canada. Det finns texter som beskriver en tidigare färd till Nordamerika men man klev aldrig i land. Leif Eriksson använde sig för övrigt av samma skepp som den första expeditionen.
Veckans Bok
Bödeln av Pär Lagerkvist
I dessa dagar då årets Nobelpris i litteratur presenterats så kan det vara på sin plats att tips om en svensk nobelpristagare; Pär Lagerkvist. Mannen som har skrivit något av det vackraste som skrivits på svenska: Det är vackrast när det skymmer. Han har kallats den troende ateisten och under hela sitt författarskap brottades han med temat ondska kontra godhet och specialvarianten på temat: "Om det finns en Gud, varför finns det då så mycket ondska i världen".
Han var en utav de svenska författarna vars böcker brändes på bål av nazisterna under 30-talet. Något som han rapporterats var väldigt stolt över, då han var en stor kritiker av båda nazismen och fascismen i Europa.
Den bok som antagligen bidrog mest till att han var så avskydd av nazisterna är "Bödeln". Boken rör sig mellan två olika tider; en något obestämd medeltid och 30-talet (som får betraktas som "nutid" i och med att boken gavs ut 1933). Boken utspelar sig på en krog i båda tidsåldrarna och bödeln själv finns med hela tiden. I medeltidsdelen sitter han lite för sig själv och övriga gäster fruktar honom och ondskan i sig. I 30-talsbiten hittar man honom mitt bland alla andra människor på krogen och han och ondskan i sig verkar inte vara något som någon är speciellt rädd för längre.
Boken är nästan lite profetisk när man läser det som rör sig på 30-talet; det är snudd på en klockren förutsägelse av vad nazisterna tog sig till några år senare.
Känns nästan lite fånigt att skriva att inte heller denna veckas bok är något skrattpiller, det har nog alla redan fattat. Men icke dess för ty ska man läsa den! Förutom att Pär Lagerkvist näst intill talspråk så är det en bok som får en tänka. Å får man blodad tand så Lagerkvists kanske mest kända bok, "Dvärgen", ett måste.
Pär Lagerkvist är en riktig husgud hos redaktören och i alla fall en dag av den pågående semestern kommer att tillbringas i diverse olika antikvariat i Stockholm, letandes efter förstautgåvor av hans verk..
Veckans Wildcard
Dumbo
I bland blir redaktören lite trött på att varje gång t.ex. Pixar släpper en ny tecknad film så skrivs det om att det är så skönt att man nuförtiden gör tecknad film som även kan uppskattas av vuxna. Det kan redaktören tycka att Disney gjort sedan man släppte sin första tecknade långfilmer Snövit, Pinocchio och Fantasia. Inom parantes så kan redaktören berätta att Snövit är den första tecknade film redaktören kommer ihåg och det redaktören kommer ihåg var att den var sk*tläskig!
De två sistnämnda filmerna är anledningen till att Dumbo ser lite annorlunda ut än sina föregångare. Pinocchio och Fantasia var dunderförluster rent ekonomiskt och med Dumbo försökte man sig på att göra en film som inte var så otroligt detaljrik som sina föregångare. Å den är även ovanligt kort, bara 64 minuter.
Filmen börjar med att elefanten Jumbo får en son. P.g.a. av hans långa öron så döps han omgående till Dumbo. Han får ingen bra start på livet; hans mamma låser dom in när hon blir arg på några som driver med Dumbo och de andra elefanterna har inte mycket till övers för Dumbo. Tack och lov så finns musen Timothy till hands å blir Dumbos vän. Ett ganska vanligt grepp inom tecknad film är att två vitt skilda varelser blir kompisar å elefanter lär ju vara rädda för möss, så det här är ju mitt-i-prick.
Dumbos karriär inom cirkusen tar fart men han blir inte lyckligare för det. Så vi får följa honom och Timothy på äventyr för att återfå glädjen. Hur det hela slutar? Se filmen! :-)
Veckans faktoid
Vikingarnas hjälmar
Veckans faktoid hänger inte helt oväntat ihop med Leif Eriksson och det faktum att han var en viking. Å närmare bestämt det faktum att han bar en vikingahjälm...eller gjorde han verkligen det?
Det finns få belägg för att vikingarna bar hjälmar överhuvudtaget och inga belägg alls för att dess hjälmar hade horn eller vingar.
Å tänker man efter så är ju horn på en hjälm ganska vansinnigt, allrahelst om man ska slåss med någon som är beväpnad med ett svärd eller annat långt föremål. Det gör det ju så otroligt mycket enklare att få av någon en hjälm om hjälmen är utrustad med något som är lätt att få tag i/slå till.
Det här med vingar på hjälmen uppstod någon gång under 1800-talet men fick aldrig något ordentligt fäste. Förutom i den amerikanska serietidningen Thor
Var kommer då detta i från?
Man vet att kelter (Asterix och hans vänner) och germaner bar horn- och vingprydda hjälmar vid högtidliga tillfällen. Så man får lite sådana där aha-du-kommer-från-Sverige-vilka-fina-gökur-ni-gör-vibbar, d.v.s. en sammanbladning.
Veckans citat
I have great faith in fools; self-confidence my friends call it.
Edgar Allan Poe
Veckans skiva
Madness - One Step Beyond
One Step Beyond
My Girl
Night Boat to Cairo
Believe Me
Land of Hope and Glory
The Prince
Tarzan's Nuts
In the Middle of the Night
Bed and Breakfast Man
Razor Blade Alley
Swan Lake
Rockin' in A
Mummy's Boy
Madness
Chipmunks Are Go!
Suggs (Graham McPherson) – sång
Mike Barson (Monsieur Barso) – keyboards
Chris Foreman (Chrissie Boy) – gitarr
Mark Bedford (Bedders) – bas
Lee "Kix" Thompson – saxofon, sång
Daniel Woodgate (Woody) - trummor och slagverk
Chas Smash (Cathal Smyth) – sång och "fancy footwork"
Definitivt en utav de bästa debutskivorna i musikhistorien. Året var 1979 och i kölvattnet till punken så följde ett nyvaknat intresse för reggae och ska-musik.Ska-puristerna har alltid fnyst åt Madness då gruppen alltid haft en stor dos pop i sin musik. Å ett sväng som man nog måste vara musikhatare för att inte ryckas med i.
Madness är nog den grupp som spenderat minst pengar i världshistorien på musikvideos. I flera intervjuer har olika medlemmar i bandet berättat att de flesta videos kostat någonstans runt 100 pund = hyra av videokamera. Övrigt lånade man och fick hjälp av vänner och bekanta.
"One Step Beyond" släpptes som sagt var 1979 och under loppet av bara 4 år släppte man 4 fenomenalt bra skivor å det hela peakade 1982 med megadundersuperduperhiten "Our House" från plattan "The Rise And Fall". Och fallet började tyvärr i och med den skivan och 1986 splittrades gruppen. Man återförenads och 1992 gav man två bejublade konserter i Finsbury Park i London som finns förevigade på skivan/videon Madstock!. Dessa konserter var de första man gav efter återförenandet. Å många av låtarna från "One Step Beyond" spelades.
QR-kod för veckans inlägg
