-
Tema: Sverige
Publicerat 2011-03-08
Veckans Person
Ninni Kronberg (1874 - 1949)
Ninni Kronberg var en svensk näringsfysiolog och hennes patenterade metod (1937) för att framställa torrmjölk var så pass bra att finansmannen Axel Wenner-Gren 1939 anlade Sveriges första mjölkpulverfabrik i Kimstad. Den var den första fabriken tillhörande det nystartade livsmedelsföretaget Svenska Mjölkprodukter AB, ett företag som senare fick det lite mera kända namnet Semper.
På 1930-talet var det en överproduktion av mjölk i Sverige och det var en vara som var svår att exportera pga dess egenskap att surna ganska snabbt. Så Ninnis metod var mer än välkommen när den kom!
Hon har av en del personer felaktigt givits äran att ha uppfunnit torrmjölken men det är inte sant. Bl a den svenska uppfinnaren Martin Ekenberg var långt före henne men Ninnis patenterade metod var den första riktigt framgångsrika metoden. Martin Ekenberg var för övrigt en mycket intressant herre som bl a ges den tvivelaktiga äran att ha skickat den första brevbomben. Att hon inte var först med att uppfinna torrmjölken förtar definitivt ingenting från hennes prestation, undertecknad skulle hellre stå som upphovsman till den metod som verkligen fungerade än att vara först med något halvlyckat...
Om man är nyfiken på metoden så finns den beskriven här; stort tack till Canadian Intellectual Property Office, ur vars databas med inscannade patentansökningar beskrivningen har hämtats.
Med tanke på vad hon uträttade så är skamligt lite känt om henne förutom hennes patenterade metod; född i Gävle, gifte sig vid 18 års ålder med Erik Kronberg och äktenskapet varade i snudd på 30 år, flyttade sedan till Skåne och avslutade sin yrkeskarriär på Rydsgårds mejeri. Det är till och med svårt att hitta samstämmig information om vilket år hon dog (åren 1946 och 1949 förekommer), så om någon har vägarna förbi Villie kyrka i Skurups kommun så får han/hon gärna ta en titt på hennes gravsten å återkomma med årtalet.
Veckans Bok
"Champagneboken" av Richard Juhlin
Den som känner till det minsta om Kulturbloggens redaktör vet att om han skulle ställas inför situationen att bara få dricka en sorts dryck resten av livet så skulle han välja Trocadero. Å skulle han få välja två drycker så skulle dryck nummer två bli champagne.
Champagne är en oerhört fascinerande dryck och veckans bok är något av ett standardverk om just champagne och kanske lite överraskande är författaren svensk: Richard Juhlin. Förlaget AB Vinghästen får ta på sig skulden för att författarens förnamn är felstavat i boken, om någon funderar på varför förnamnet i denna text inte riktigt stämmer överens med bilden på bokens framsida.
Boken tar oss på en resa genom champagnens historia, hur man tillverkar champagne, vad man ska tänka på när man köper/lagrar/dricker champagne och en oerhört ambitiös genomgång av alla tillverkarna i Champagne. Champagne är ett utav de mest mångsidiga vinerna i fråga om mat men för säkerhets skull ägnas några sidor åt recept som passar särdeles bra till den dryck.
Genomgången av tillverkarna upptar den enskilt största delen av boken, då varje tillverkar inte bara beskrivs i fråga om historia, var man finns osv; Richard Juhlin listar de olika årgångarna han provat av respektive tillverkares champagne, inklusive betyg. Så det var med viss nyfikenhet som redaktören letade efter efter sina egna absoluta favvisar i fråga om tillverkare å årgångar. Å han blev inte besviken när han läste Richard Juhlins kommentarer:
Tyvärr är redaktörens lager nere på noll i fråga om ovanstående Bollinger (tre av Kulturbloggens trogna läsare var med och hjälpte redaktören att tömma den sista flaskan när redaktören fyllde 30 år för en hiskelig massa år sedan) å bara en flaska av ovanstående Gosset ligger å frestar nere i källaren.
Är du det minsta intresserad av champagne å tänker köpa en enda bok om denna gudabenådade dryck så är denna bok ett måste! Med anledning av ett fikabordssnack som ägde rum på redaktörens arbetsplats för några veckor sedan så kan det vara på sin plats att påpeka att det är skillnad på champagne och champagne, för att uttrycka sig lite kryptiskt. I lite mera klartext så får man i 99 fall av 100 vad man betalar för i fråga om champagne. Tyvärr så är bra champagne inte gratis å med tanke på att produktionen är begränsad och den lavinartade ökningen av miljonärer i bl a Kina och Ryssland så lär inte priserna sjunka...
Veckans Wildcard
Radioskugga
Texten om Veckans film/tv-serie kan tyckas kort, å det är den, men med tanke på hur mycket text redaktören skrivit om övriga ämnen så kan det nog vara välkommet med en kort text.
Å det kan tyckas se ut som om mycken planering å tanke har ägt rum bakom kulisserna på Kulturbloggen men det är en ren slump att "Radioskugga" och "Det Ljuva Livet I Alaska" kommer veckorna efter varandra. Varför ska det då vara så märkvärdigt? För att "Radioskugga" mer än en gång beskrivits som en svensk "Det Ljuva Livet I Alaska"!
Måste börja med att flagga för att när serien visades på tv så var publikreaktionen ganska polariserad: många tyckte att den var en riktig höjdareserie men lika många tyckte att det var obegriplig sk*t. Så kom inte å säg att ni inte är varnade.
Figge Norling spelar Stockholms hottaste radiopratare; Alexander. Han flyttar till den lilla norrländska byn Bakvattnet när man ska starta upp en reklamradiokanal som är tänkt att täcka hela Norrland. Men det hela går åt pipan när det visar sig att Bakvattnets läge mellan alla de höga fjällen innebär att den ligger i, ja ni gissade rätt, radioskugga.
Alexander stannar dock kvar i byn å mer än en underlig sak sker och undertecknad gillar seriens ibland lite skruvade handling.
Veckans faktoid
Sverige har flest självmord per capita i världen
Vi svenskar är inte bara kända för våra gökur å vår choklad, vi är också kända för att ta livet av oss i stora kvantiteter. Denna faktoid verkar, till skillnad från oss svenskar, ha evigt liv då den hela tiden upprepas fastän det finns tonvis med statistik från bland annat WHO som visar att vi ligger långt ner på "världsrankningen".
Varför i hela friden dör då denna faktoid inte ut? Är man lite konspiratoriskt lagd, som redaktören emellanåt är, så passar vi gudlösa svenskar in perfekt som exempel på hur det är i sekulariserade länder; alla mister viljan att leva. Så det är ingen slump att det är i självutnämnda gudfruktiga länder såsom USA man gillar att upprepa detta om och om igen. Det mest kända exemplet i närtid är Fox News medarbetaren Bill O'Reillys uttalande: What a country! None of this God stuff, none of this vile "fetid hypocrisy". Just an enormously high suicide rate while everybody does his or her own thing.
Bara för att man säger att man är troende så innebär det i redaktörens värld inte per automatik att man verkligen är det. Det måste hänga ihop med vad man sedan gör i verkliga livet. Å i det fallet tycker i alla fall redaktören att det självutnämnda gudfruktiga landet USA har ett stort glapp mellan vad man säger å vad man gör. Allrahelst med tanke på hur lätt folk byter kyrka från t ex baptistkyrkan till pingstkyrkan bara för att dom träffar en partner som tillhör en annan kyrka. Medans redaktören tycker sig ha träffat väldigt många svenskar som är ärligt å djupt troende.
Men om man sväljer hela biten med att vi är gudlösa så skulle det vara kul att höra vad Bill O'Reilly, med rötter på Irland, skulle säga om att WHO:s statistik från bland annat 2002 visar att det starkt katolska Irland hade fler självmord per capita än Sverige. Andra länder som "slog" oss i den sammanställningen är bl a Belgien, Finland, Frankrike, Schweiz, Nya Zeeland, Australien, Danmark och Tyskland. Ska man utse någon "världsmästare" så är det tyvärr våra grannar i öst som slåss om den titeln; de baltiska länderna, Ryssland, Vitryssland, Ukraina m fl.
Många har argumenterat för att faktoiden kan ha att göra med att självmord inte varit så stigmatiserat i Sverige som i många andra länder och att vi alltid varit bäst i klassen när det gäller statistik. Å det är nog inte långt ifrån sanningen å hur som helst en bra sak. Utan bra statistik inom området så är det så himla mycket svårare att arbeta preventivt.
Vi avrundar med en liten utvikning i fråga om ämnet självmord å tittar bakåt i Sveriges historia. Under 1600- och 1700-talet så var självmord en stor synd å få vågade ta det steget i och med att man inte fick begravas i vigd jord å inte heller kom till himlen. Men människan är uppfinningsrik, å alla gånger inte helt osjälvisk för att uttrycka det milt, å en mördare kunde komma till himlen om han/hon ångrade sig innan personen ifråga avrättades för mord. Å då små barn ansågs vara utan synd, enligt tidens bibeltolkning, och per automatik kom till himlen utifall att dom dog så behöver man inte vara en potentiell Nobelpristagare för att lista ut vad som hände. Japp, en person som ville ta sitt liv mördade ett litet barn, ångrade sig innan sin egen avrättning, avrättades och kom till himlen. I slutet av 1600-talet å början av 1700-talet uppskattar man att närmare 2 av 3 mördare i Stockholm egentligen var ute efter att ta sitt eget liv. Kanske inte den period i svensk historia som vi är stoltast över. Martin Bergman på Centrum för Teologi och Religionsvetenskap på Lunds Universitet har författat en ytterst intressant skrift om just detta, som rekommenderas till den som vill veta mera.
Veckans citat
Det är för väl att lögnen finns - för tänk om allt man hörde var sant.
Veckans skiva
Ebba Grön - Kärlek & Uppror
800 Grader
Mamma Pappa Barn
Stockholms Pärlor
Alla Visa Män
Svart & vitt
Mental Istid
Till Havs
Turist I Tillvaron
Slicka Uppåt, Sparka Neråt!
Mord I Mina Tankar
Hat & Blod
Gunnar "Gurra" Ljungstedt - Trummor, akustisk gitarr
Lennart "Fjodor" Eriksson - Bas, munspel, elgitarr, akustisk gitarr, sång
Joakim "Pimme" Thåström - Sång, elgitarr, akustisk gitarr
Kulturbloggens redaktör har våndats i veckor över hur han skulle göra med denna veckas Veckans Skiva; skulle han peta ihop en egen blandskiva med det göttaste av svensk musik eller skulle han välja ut en specifik skiva. Till slut kändes det ändå mest logiskt att välja en specifik skiva, om inte annat bara för att ha ett skivomslag att visa upp.
Någonsin genomfört tanke-experimentet du får bara ta med dig 10 skivor till en öde ö där du tillbringar resten av ditt liv - vilka skivor väljer du? Om bloggredaktören måste välja så är veckans skiva en utav dessa 10!
"Kärlek & Uppror" är en tvättäkta rock/punk-klassiker som verkligen inte skäms för sig i jämförelse med utländska klassiker från samma tidsperiod. Om man t ex tar The Clashs samtida mästerverk "London Calling" så skulle undertecknad välja "Kärlek & Uppror" om valet stod mellan dessa skivor (trots att omslaget till "London Calling" kanske är det mest ikoniska skivomslag som går att uppbringa). Ebba Grön gled över från punken till rocken i och med detta alster å undertecknad hade några kompisar som hojtade om förräderi å tyckte att Ebba Grön "sålt sig". Men om resultatet av att sälja sig är att spotta ur sig en skiva i paritet med "Kärlek & Uppror", ja då tycker i alla fall redaktören att fler band/artister borde sälja sig!
De upprörda kompisar blev inte mer vänligt inställda till skivan när låten "Mental Istid" gick in på Svensktoppen, höll sig kvar i 3 veckor och peakade som nummer 5 vecka 39 1981. Bandmedlemarna var väl inte heller överförtjusta, vilket framgår med all tydlighet i en intervju med Gurra.
"Kärlek & Uppror" vänder lite upp och ner på hur rockmusik ska göras. Alla dom som tycker att akustiska gitarrer inte hör hemma inom rocken borde lyssna lite extra på Alla Visa Män. Å vem hade trott att saxofonen inte bara har en berättigad plats inom rocken utan att till och med ett saxofon-solo kan rocka? Den som tvivlar ska definitivt ge Till Havs en chans! Å i punksvängen i början av 80-talet så la man väl i ärlighetens namn inte så mycket krut på bra produktioner men även här är "Kärlek & Uppror" kärringen mot strömmen och producenten Stefan Glaumann har gjort ett mästerligt arbete.
Om du slår till å köper ett exemplar utav veckans skiva, se då till att du köper den remastrade versionen som släpptes för några år sedan. Då får du nämligen med Staten & Kapitalet och Ung & Kåt som bonuslåtar.
Den nyfikne undrar säkert vilka låtar som skulle ha varit med på redaktörns blandskiva. Först ut hade utan tvekan Stadions Hunger varit, banne bland det tyngsta som gjorts i Sverige å till på köpet med hjälp av ett berg med synthar å en cello. Vad säger man? Världsklass! Å värdsklass är det på den likna givna tvåan; Jan Johanssons Visa Från Utanmyra. Vacker så att det gör ont i själ och hjärta å ohotad på tronen som heter vackraste-instrumentala-låten-i-hela-världen. Å pratar man om vackert så går det inte att komma runt Fred Åkerströms Jag Ger Dig Min Morgon utan att påverkas.
Lokalpatrioten inom redaktörn (född och uppvuxen i Västmanlands län/Södermanlands landskap) hade självklart givit sig till känna å Pugh Rogefeldts Två Lika Är Ett hade kommit med liksom det näst hårdaste som Fagersta producerat; The Hives Hate To Say I Told You So. Hårdast? Ulf "Robocop" Samuelsson! Å det är svårt att bortse från killarna från 'Tuna (Eskilstuna), Kent, å deras Palace & Main. Den som vill veta vad bandet gjorde med pengarna ska läsa den här notisen.
När vi ändå är inne på den lite mera hårda avdelningen så skulle säkerligen Lädernunnans cover på ABBA:s Gimme Gimme Gimme, Refuseds Rather Be Dead, Raubtiers Kamphund och Nyköpings stoltheter Disfears Get It Off ha varit med. Å självklart hade Thåströms Ungefär Så Här smugit sig med, 2000-talets bästa svenska rocklåt enligt redaktörn; så makalöst tungt att man knäar bara man tänker på den. Kan inte avnjutas på annat sätt än på absolut högsta volym, så plocka fram luftgitarren å dra upp förstärkaren till 11!
Ja låtlistan hade kunnats göra lång: Sahara Hotnights On Top Of Your World, Noices En Kväll I Tunnelbanan, Sators I Wanna Go Home, Dia Psalmas Gud Som Haver Barnen Kär, Alice in Videolands Going Down, Kebnekajses Leksands Skänklåt, Freda´s Vindarna, Ted Gärdestads Satellit, Jonas Hellborgs La Grange, Pippi Longstocking medley, Lustans Lakejers Diamanter, Yngwie Malmsteens Black Star, Tant Struls Slicka Mig Ren, Reeperbahns Små Druvor eller varför inte Dag Vag med Thore Skogmans Popitop. Cirka 2 minuter in i låten hör man Stig Vig säga "kom igen nu Zurfarn". Denne "Zurfarn" är Zilverzurfarn alias Johan Zachrisson, nuförtiden mest känd som Lykke Lis pappa.
Å redaktörn hade med glimten i ögat avslutat med Jojje Wadenius Kalles Klätterträd.
QR-kod för veckans inlägg
