-
Tema: Tecknade Serier
Publicerat 2011-04-10
Veckans Person
Alan Moore (född 18:e november 1953)
Redan från första sekunden när väl veckans tema var bestämt så stod kampen mellan Alan Moore, Frank Miller, Carl Barks och duon Jack Kirby/Stan Lee i fråga om vem/vilka som skulle bli Veckans Person. Dessa män (tyvärr är serietidningsvärlden en tämligen manlig värld) är de verkliga giganterna i fråga om tecknade serier, i allafall i redaktörens värld.
Men till slut var valet ändå ganska lätt när man som Alan Moore ockuperar plats 2-4, 11, 29 och 46 på Forbidden Planets lista över "The Best Graphic Novels". Plats nummer 1? Låt oss säga så här; Veckans bok är inte vald på måfå...
Om man tycker att Alan Moore ser lite lustig ut så matchar hans privatliv utseendet. Han säger själv att han är en utövande magiker, att han tillber ormguden Glycon och att han är en anarkist. Men det är för hans yrkesgärning som han är Veckans Person. Å ingen blir väl förvånad när man får reda på att Alan Moore är engelsman...
Mr Moore har skapat historier för kända, etablerade seriehjältar såsom Superman - Whatever Happened to the Man of Tomorrow?, Swamp Thing och en utav de bästa Batman-historierna: Batman - The Killing Joke. Men det är hans egna serier som tagit honom till stratosfären i fråga om serier.
Under 80-talet och 90-talet skapade Alan Moore några utav de bästa serierna som världen skådat. Först ut bland dessa är V For Vendetta, som är den utav de Alan Moore serier som filmats och blivit riktigt, riktiga bra på den vita duken (ingen slump att den är Veckans Film). Många vill nog hävda att nästa serie, Watchmen, också blev en bra film å den är väl inte dålig men serien är så himla mycket bättre. I samband med nästa serie, Lost Girls, träffade Alan Moore sin nuvarande hustru (som illustrerade serien), Melinda Gebbie. Lost Girls är nog den Alan Moore serie som skapat mest uppståndelse då den inte kan beskrivas på annat sätt än att den är en pornografisk serie där de 3 huvudpersonerna är kända litterära tjejer: Alice från Alice I Underlandet, Dorothy från Trollkarlen från Oz samt Wendy i Peter Pan.
Nästa serie är nog den mörkaste av Alan Moores skapelser: From Hell. Serien har tagit sitt namn från det s.k. "From Hell" letter som Jack Uppskäraren påstås ha skrivit. Även denna serie har filmats, med Johnny Depp i en utav de ledande rollerna.
Men priset för sämsta filmatisering av en Alan Moore serie tar utav tvekan The League of Extraordinary Gentlemen. Serien i sig är så otroligt bra och filmen är så pinsamt dålig så redaktören skulle inte ens rekommendera att man laddar ner den olagligt, den är inte värd tiden det tar att ladda ned!
Om man nu tänker sig att man bara kommer att läsa en enda serie som Alan Moore skapat, vilken serie ska man då ge sig på? Då rekommenderar redaktören att man läser Watchmen.
Veckans Bok
"Batman: The Dark Knight Returns" av Frank Miller
Om någon utav Kulturbloggens läsare är filmintresserad så är säkert Frank Miller redan bekant då han producerat/regisserat/skrivt några av de 7-8 senaste årens mest uppmärksammade filmer: 300, Sin City och pekoralet The Spirit. Det har varit tal om att filma Veckans Bok men vad redaktören vet så har man ännu inte kommit till skott med detta.
Frågan är dock om man överhuvudtaget vill se boken filmad; att filmen skulle bli lika bra som boken är lika troligt som att Tomas Di Leva skulle börja med MMA.
Boken börjar med att den medelålders, pensionerade, Batman (eller rättare sagt Bruce Wayne) återigen drar på sig masken å slängkappan för att stävja brottsligheten i Gotham City. En brottslighet som svämmat över alla gränser och som polisen inte mäktar med att bekämpa. Situationen har inte gjorts bättre av att alla brottsbekämpande, maskerade, hjältar mer eller mindre förbjudits att verka av allmänheten (med stöd av USAs regering ledd av Ronald Reagan). Den enda riktiga superhjälten som accepteras är Stålmannen och han verkar i stort sätt bara utanför landets gränser.
Bruce Wayne får som sagt var nog och dammar av sitt alter ego Batman. Men otacksamhet är världens lön och inte nog med att allmänheten är emot Batman, i stort sätt hela Gotham Citys poliskår jagar honom och den unga tjejen som axlat rollen som Robin.
Batmans brottsbekämpande blir till slut en fråga för regeringen och redaktören vill inte avslöja för mycket av bokens handling utan uppmanar verkligen Kulturbloggens alla läsare att på stört skaffa sig ett eget exemplar av The Dark Knight Returns.
Om man under sin livstid bara tänker läsa en seriebok så är det denna bok man ska sikta in sig på!
Veckans Wildcard
V For Vendetta
Som man redan kunnat läsa i veckans inlägg så har det varit lite si å så med filmatiseringarna av Alan Moores serieböcker. Han själv har tagit avstånd från alla filmatiseringar som gjorts å det är svårt att klandra honom när man läst hans böcker och sedan sett filmerna. Med ett stort undantag!
Redaktören vill på en gång påpeka att filmen inte följer boken till punkt och pricka men i stora drag så är den boken trogen. Förutom att vara bokens tema trogen så blir den inte sämre av uppsättningen av skådespelare som medverkar. Bl a kan man beskåda Hugo Weaving, Natalie Portman, Stephen Rea, John Hurt, och Kulturbloggens stora favvo Stephen Fry.
Filmen är en riktig dystopi; den utspelar sig i ett framtida Storbritannien, där en fascistisk ledare tagit makten och styr landet med järnhand enligt känt koncept: att rättfärdiga inskränkningar av medborgarnas rättigheter genom att utmåla en yttre kraft som fienden.
Inte helt oväntat så finns det en person som står upp mot förtrycket; den mystiske "V" som klär ut sig i svart slängkappa och en Guy Fawkes mask. En kväll räddar han den unga tjejen Evey undan den statliga säkerhetstjänsten när hon bryter mot det nattliga utegångsförbudet och i å med detta påbörjas en lite annorlunda vänskap.
Allt eftersom filmen fortskrider får man pusselbit efter pusselbit till vem/varför "V" är och vad han tänker göra åt det fascistiska styret.
Det är svårt att berätta så mycket mera utan att förstöra filmupplevelsen så läsaren får helt enkelt lite på redaktören när han uppmanar alla att ge filmen en chans!
Veckans faktoid
Gå I Sömnen
En riktig klassiker ifråga om att gestalta något på ett sätt så att alla direkt förstår vad man försöker framställa är en person som går i sömnen. Raka armar rakt ut från kroppen å slutna ögon = gå i sömnen.
Å ingenting kunde vara mera fel. Den som någon gång sett en sömngångare har säkerligen noterat att han/hon har ögonen öppna, annars skulle alla sömngångare gå in i dörrar/väggar/andra hinder på sin promenad. Å de raka armarna används inte som något slags känselspröt för att undvika att gå in något hinder.
Varifrån denna missuppfattning kommer är höljt i dunkel. En teori är att den kommer från teatervärlden, just pga att det blir så tydligt att någon går i sömnen. Men då blir man lite överraskad om man tar sig en titt på den kanske mest berömda sömngångarscenen i teaterhistorien; scenen där Lady Macbeth går i sömnen i 1:a scenen i akt 5 i William Shakespeares Macbeth:
- Doctor
You see, her eyes are open. - Gentlewoman
Ay, but their sense is shut.
Medans vi ändå är inne på ämnet sömngångare så kan det vara på sin plats att ta död på en annan faktoid kopplad till att gå i sömnen. Upp med handen alla ni som någon gång hört att man inte ska väcka den som går i sömnen och att det till och med kan vara farligt. Något det inte finns några som helst belägg för. Enligt Sjukvårdsrådgivningen så är det inte farligt att väcka någon som går i sömnen.
Veckans citat
Life isn’t divided into genres. It’s a horrifying, romantic, tragic, comical, science-fiction cowboy detective novel. You know, with a bit of pornography if you're lucky.
Veckans skiva
Watchmen: Music from the Motion Picture
My Chemical Romance - Desolation Row
Nat King Cole - Unforgettable
Bob Dylan - The Times They Are A-Changin'
Simon and Garfunkel - The Sound of Silence
Janis Joplin - Me And Bobby McGee
KC And The Sunshine Band - I'm Your Boogie Man
Billie Holiday - You're My Thrill
The Philip Glass Ensemble - Pruit Igoe & Prophecies
Leonard Cohen - Hallelujah
Jimi Hendrix - All Along The Watchtower
Budapest Symphony Orchestra - Ride of The Valkyries
Nina Simone - Pirate Jenny
Är egentligen inte så mycket att orda om, musiken är tagen från filmatiseringen av Alan Moores eminenta seriebok Watchmen.
Boken och filmen utspelar sig i en värld där USA vann Vietnamn-kriget, Richard Nixon inte tvingades avgå och likt Frank Millers The Dark Knight Returns så är maskerade brottsbekämpare förbjudna.
Som tidigare nämnts i veckans inlägg så har Alan Moore tagit sin hand ifrån filmatiseringarna av hans böcker och Watchmen är inget undantag. Han har krävt, och fått igenom, att hans namn inte får förekomma på affischer eller annan reklam för de böcker som filmats.
QR-kod för veckans inlägg
