Blir man mer intelligent av att äta fisk?
  • Vecka 50, 2010

    Tema: Män är djur

    Publicerat 2010-12-16

Veckans Person

C.E. Johansson på en pelare på Fristadstorget framför stadshuset i Eskilstuna

Carl Edvard "Mått"-Johansson (1864 - 1943)

Vi kan med ganska stor säkerhet tacka "Mått-Johansson" för de bilar vi kör omkring i idag. Utan hans uppfinning kombinationsmåttsatsen hade aldrig serietillverkningen av bilar i den omfattning som nu sker kunnat ske.

Ska man med några få ord beskriva kombinationsmåttsatsen så bestod den av 102 stycken så kallade passbitar som var uppdelade i serier med olika precisionsgrad och kunde ge ca 20 000 olika måttvärden med en differens av endast 0.01 mm.

Med hjälp utav kombinationsmåttsatsen kunde man sedan kalibrera mätverktyg och göra exakta kontrollmätningar. På så sätt kunde man börja serietillverka detaljer som krävde stor precision i fråga om mått, såsom delar i en motor eller växellådor.

Henry Leland, grundare av bilföretaget Cadillac, var mäkta imponerad och lär ha sagt "There are only two people I take off my hat to. One is the president of the United States and the other is Mr. Johansson from Sweden"

"Mått-Johansson" bodde i USA under större delen av sitt yrkesliv och fortsatte att utveckla mätverktyg. Och han gjorde inte mindre än 22 resor över Atlanten, vilket var mäkta imponerande på den tiden.

Redaktören försöker dra sig till minnes om han fick lära sig något om "Mått-Johansson" i skolan men hittar ingenting bland rynkorna i hjärnan. Så nästa gång du sätter dig i en bil; skänk en tanke till "Mått-Johansson".

Plaketten visare C.E. Johansson på en pelare på Fristadstorget framför stadshuset i Eskilstuna.

 

Veckans Bok

Frankensteins monsterMary Shelley

"Frankenstein - The Modern Prometheus" av Mary Shelley

När man tänker sig genren skräck, vare sig det rör sig om böcker eller film, så tänker nog de flesta på män som författare och regisörer. Det är väldigt lätt att glömma bort att en utav de absoluta klassikerna bland skräckböckerna är skriven av en kvinna; Mary Shelley.

Mary, poeterna Percy Shelley (hennes man) och Lord Byron var "Da Shit", som ungdomarna säger :-), inom engelska kulturkretsar i början av 1800-talet. 1816 tillbringade dessa tre, plus några andra vänner, sommaren vid Genevesjön och det var under den vistelsen som Mary fick idén till Frankensteins monster. Denna händelse har inspirerat den engelska filmmakaren Ken Russel till att göra filmen "Gothic".

Många har nog säkert sett åtminstone en film om Frankensteins monster. Lite beroende på vilken film man ser så skiljer sig dom från boken:

  • Frankenstein är doktor; i boken saknar han doktorsgrad (han är bara 21 år)
  • Monstret skapas i ett avsides slott; i boken sker det hela i ett litet hus i den tyska staden Ingolstadt (känd för sin bilindustri).
  • Frankenstein har en puckelryggig medhjälpare vid namn Igor eller Fritz; i boken arbetar Frankenstein helt på egen hand
  • Monstret "väcks" under dramastiska former med hjälp av el från ett åsknedslag; i boken står inget specifikt hur det egentligen går till
  • Monstret går sakta och med utsträckta armar; i boken är han snabb, vig och hoppar runt bland bergen å får en att tänka på ett annat litterärt monster - Gollum

Å vad redaktörn kommer ihåg av de filmer han sett så dyker det till slut upp en blodtörstig mobb, komplett med de obligatoriska facklorna och hötjugorna, å bränner inne monstret i ett hus.

Utan att avslöja slutet i boken så törs nog redaktören säga att den inte riktigt slutar så...

Hur som helst så är det med all rätt boken som boken anses vara en riktig klassiker.

 

Veckans Wildcard

Ladyhawke

Ladyhawke

Den som någon gång tagit sig en titt i redaktörens filmsamling har säkert noterat att det finns en del filmer som sticker ut lite: "Grease 2", "Amazon Women on the Moon" och "Charlie Chan and the Curse of the Dragon Queen". Dessa filmer har dock något gemensamt: Michelle Pfeiffer! Hollywood kryllar av snygga skådisar och duktiga skådisar men skådisar med båda egenskaperna är en bristvara, å det oavsett kön. Michelle Pfeiffer tillhör dock denna exklusiva skara å är en favvo-skådis.

"Ladyhawke" spelar i samma division som "Tremors" (Veckans Film vecka 43) i fråga om tyngd (bra men sätter nog inga permanenta märken i filmhistorien) men inte innehåll. Här pratar vi om en film som går att sortera in i både äventyrs- och kärleksfacket. Förutom Michelle så spelas en utav de andra huvudrollerna av en annan av redaktörens favvo-skådisar; den holländska giganten Rutger Hauer! Ibland ser man etiketten "B-filmsskådis" när det gäller Rutger men kom igen, har man spelat framträdande roller i klassiker som "Blade Runner" och "Liftaren" å medverkat i höjdarfilmer såsom "Batman Begins" och "Sin City" så finns det inget "B" att prata om! Värt att notera är att en väldigt ung Matthew Broderick spelar en framträdande roll i filmen ("Ladyhawke" spelades in bara något år efter Brodericks första film; "Wargames") och även Alfred Molina är med på ett hörn.

Filmen utspelar sig i Italien på 1100-talet och sparkar i gång med att tjuven Philippe Gaston (Matthew Broderick) lyckas fly från ett väntande dödsstraff i staden L'Aquila. Ett gäng med soldater jagar efter honom men räddas av kapten Etienne Navarre (Rutger Hauer). Den gode kaptenen reser runt med bara en vacker hök som sällskap. När kaptenen får klart för sig att Gaston lyckats fly från borgen i L'Aquila så anlitar han Gaston för att få hjälp med att ta sig in i samma borg som Gaston flytt från. Kaptenens mål är nämligen att döda L'Aquilas biskop.

När mörkret faller sker det mystiska saker; kaptenen och höken försvinner och en stor svart varg och en mycket vacker kvinna (Michelle Pfeiffer) dyker upp. Å kvinnan visar sig vara helt orädd för vargen....ja ni får tänka lite själva där. :-) Allt eftersom filmen lunkar på så rätar frågetecknen ut sig: varför ska biskopen dö? Varför syns vargen bara på natten å höken bara på dagen?

Tidningen Variety slog huvudet på spiken när dom beskrev filmen sisåhär: "very likeable, very well-made fairytale... worthwhile for its extremely authentic look alone".

Kulturbloggen beskriver filmen sisåhär: very good!

 

Veckans faktoid

Alkohol och antibiotika

Alkohol och antibiotika

Upp med handen alla ni som fått "lära" er att

  • Alkohol reducerar effekten hos antibiotika

och sedan fått "lära" er att

  • Alkohol påverkar inte effekten av antibiotika

Redaktören sitter med handen i luften. Men redaktören tar ner den, för han har lärt sig att gruppen läkemedel som vi kallar för antibiotika är en ganska brokig samling med läkemedel.

Knaprar man penicillin så påverkas inte effekten av alkohol men om man däremot blivit biten av en fästing, fått borrelia och kurerar sig med med hjälp av Vibramycin® så ska man inte inta alkohol då effekten försämras (å då pratar vi om antibiotikans effekt).

Snäppet värre är Flagyl®, då den har en antabusliknande effekt om man dricker alkohol; illamående å huvudvärk. Å när vi ändå pratar om Flagyl® så ber redaktören om att få resa en liten varningsflagga angående biverkningar; om ni äter Flagyl® och känner att fötterna upplevs som att dom somnat - sluta äta Flagyl® omedelbums. En sällsynt och mycket otrevlig biverkning är att man bl.a. kan tappa hela eller delar av känseln i fötterna permanent. Något som redaktören gjort; 40% (höger fot) respektive 60% (vänster fot).

Finns egentligen bara en regel när det gäller antibiotika och alkohol: läs bipacksedeln!

Sen kan man ju alltid ifrågasätta visheten med att dricka alkohol när man är sjuk...ja det finns ju en hel drös med andra vettiga anledningar att avstå från alkohol men det avhandlar vi inte idag.

Sen finns det ju en variant av alkohol som hos redaktören räknas som läkemedel: champagne. :-)

 

Veckans citat

Frank Vincent Zappa

The mind is like a parachute. It doesn't work if it's not open.

Frank Zappa

 

Veckans skiva

Killing Joke - Night Time

Killing Joke - Night Time

Night Time
Darkness Before Dawn
Love Like Blood
Kings And Queens
Tabazan
Multitudes
Europe
Eighties

Jeremy "Jaz" Coleman - sång och keyboards
Kevin "Geordie" Walker - gitarr
Paul Raven - bas
"Big" Paul Ferguson - trummor

Killing Joke (KJ) är bandet vars medlemmar är minst lika intressanta som bandets musik. Å det vill inte säga lite. Frasen "The sound of the earth vomiting…" brukar dyka upp i sammanhang när folk försöker sig på att beskriv hur KJ låter. Men det är en stark förenkling å lyssnar man igenom KJs samlade verk så hittar man många etiketter att klistra på KJ; metall/goth/alternativrock/synt/doom...

I början av 80-talet drog tre utav bandmedlemmarna i väg till Island, för att invänta apokalypsen (som Jaz Coleman förutspått skulle komma). Som alla känner till som kom aldrig apokalypsen å dom återvände till England med svansen mellan benen.

Jaz Coleman är en minst sagt färgstark frontman i Killing Joke, med ett rent ut sagt djuriskt utspel på scenen. När han inte frontar Killing Joke så är han Prags symfoniorkesters "composer in residence" men sticker även emellan med att skriva verk till The Royal Opera House i Covent Garden, London och hjälpa Sarah Brightman med arrangemang på hennes skivor.Å lyssnar man på KJs musik så kan det vara svårt att tro att han brinner för tjeckisk folkmusik. Men han har vunnit 3 tjeckiska Grammys och sålt 4 gånger platina med sin skiva med just sådan musik: "Promeny"

KJ har inte rönt den kommersiella framgång som man skulle kunna tro när man räknar upp alla de band som öppet sagt att dom influerats av KJ: Metallica, Nirvana, Foo Fighters, Ministry, Soundgarden, Nine Inch Nails, Korn och Rammstein. I fallet med Nirvana så gick det så långt så att dom blev stämda utav KJ, eller rättare sagt deras management; introt till låten "Come As You Are" var väääldigt likt introt till KJs "Eighties". Stämningen drogs dock tillbaka efter Kurt Cobains död. Nirvanas trummis, Foo Fighters nuvarande frontman, Dave Grohl trummar på KJs låt "Seeing Red", ja faktiskt på alla låtar på KJs album "Killing Joke" från 2003. Så stridsyxan är definitivt nedgrävd.

Saknar någon lite information om veckans skiva? Okej då; "Night Time" får nog rankas som Killing Jokes mest kommersiella och lättillgängliga album. Bland annat så förekommer låten "Eighties" i filmen "Weird Science (Drömbruden)". Vilket inte är svårt att förstå; den är en rasande bra rocklåt å kvalar med lätthet in på redaktörens Världens-100-bästa-låtar-lista.

En annan utav plattans höjdpunkter är "Love Like Blood", en låt som Killing Joke mer eller mindre slutat spela live. Jaz Coleman har sagt i ett par intervjuer att man bara spelar den låten om någon nära eller kära gott bort. Man kan ju alltid hoppats att dom tänker om i den frågan...

 

QR-kod för veckans inlägg

QR Code för veckans inlägg

QR-kod för veckans inlägg