whirlpoolFree 1024 x 768 Optimized Website Template from Templates.com

• 

  Tema: "Stora" män

  Publicerat 2011-01-15

Veckans Person

Nikola Tesla (1856 - 1943)

Skulle man försöka sig på att göra en lista över personer som haft störst inflytande på hur vår vardag ser ut så skulle redaktören utan att tveka placera Nikola Tesla i toppen. Inte den bäst kända av historiens alla uppfinnare och ingenjörer; handen på hjärtat - hur mycket känner du till om Tesla? Förutom att vara namnet på en amerikansk hårdrocksgrupp och SI-enheten för magnetisk flödestäthet...å att Nikola Tesla nämns i början av tv-serien "Studio 60 On The Sunset Strip".

Vill man spetsa till det lite, å då pratar vi om ytte pytte lite, så är han mannen bakom växelströmmen och dess tillämpning. Utan honom hade vi dragits med likström och dess väldiga begränsningar i fråga om t ex distribution. Å han uppfann bl a trådlös kommunikation (i form av bl a radiosändare och radiostyrning) och tändstiftet.

Han var lååångt före sin tid i fråga om sina teorier, varav många gått att realisera först i vår egen tid såsom jonmotorn å sug på den här karamellen i fråga om visioner: ett system som kombinerar telefonen och telegrafen i ett enda, trådlöst, nätverk som klarar av att sända bilder och text från ena sidan av jorden till den andra sidan inom loppet av minuter och leverera post mellan speciella terminaler som inte var anslutna till elnätet eller hade batterier. Hmmm, trådlöst internet någon? Visst, visioner kan väl alla ha men för att vara en vision som dokumenterades redan år 1900 och det faktum att Tesla redan var på god väg att uppfinna alla komponenter som behövdes. Han uppfann radiokommunikationen (en uppfinning som Marconi felaktigt pekats ut som uppfinnare utav) och trådlös överföring av elektricitet.

Tesla hade kunnat bli den första dollarmiljardären i världshistorien men rev sitt kontrakt med Westinghouse när företaget gick dåligt. Tesla är nästan urtypen för det galna geniet/uppfinnaren å spelar i en egen division i fråga om nojjor.

Inte helt oväntat dog Nikola Tesla utfattig i ett hotellrum som betalats utav hans vänner. Detta trots att han var innehavare av mer än 700 patent.

Han var en stor man både rent intellektuellt å fysiskt; han var hela 198 centimeter lång.

Redaktören uppmanar er alla till att forska vidare på egen hand i fråga om Nikola Tesla; det finns hur mycket intressant information som helst om mannen i fråga!

 

Veckans Bok

"The Old Man And The Sea" av Ernest Hemmingway

Det är lika bra att spela med öppna kort: Ernest Hemmingway är redaktörens favvo bland alla utländska nobelpristagare i litteratur. Redaktören har läst minst en bok av i stort sett alla nobelpristagare i litteratur, med undantag av Winston Churchill å 4-5 andra författare, å redaktören har inte fastnat lika hårt för någon annan. Redaktörens absoluta favvo oavsett nationalitet är vår egen Pär Lagerkvist men han har redan fått sina 15 minutes of fame här i kulturbloggen (se vecka 40 2010).

I fråga om Hemmingway så tror redaktören sig både ha läst å är ägare till alla hans romaner och novellsamlingar. Å alla är riktigt bra men det finns ändå en roman som sticker ut lite extra: "The Old Man And The Sea" ("Den Gamle Och Havet" på svenska). Så det är ingen slump att det är hans mest kända roman.

I romanen får man följa den otursförföljde kubanske fiskaren Santiago. Han har inte fått någon fisk på flera månader men ger inte upp trots omgivningens tvivel. Å en dag när han är ute och fiskar på egen hand så får han napp; en gigantisk svärdfisk.

För den som ogillar långa böcker så är denna bok en ren välsignelse; den klockar in på strax över 100 sidor. Så då har ni säkert listat ut att vi inte får oss så mycket till livs förutom Santiagos kamp med att fånga fisken å ta den till land. Men det räcker sannerligen.

Att 100 sidor räcker långt i fallet Hemmingway har så klart med hans författarstil att göra; det som kommit att kallas för isbergstekniken. Helt skamlöst snor redaktören beskrivningen av tekniken rakt av från svenska Wikipedia:

 

Veckans Wildcard

Screamers

Redaktören får nog börja med att rätta den som gjort omslaget till DVD:en; "Alien" borde bytas ut mot någon av följande filmer som baserats på böcker av Philip K Dick:

Kan för övrigt vara av intresse att veta att "Total Recall" är baserad på "We Can Remember It For You Wholesale" och veckans film är baserad på "Second Variety". Den som kan sin science fiction historia vet att Philip K Dick tillhör den yppersta eliten i fråga om böcker inom den genren.

Filmen utspelar sig på gruvplaneten Sirius 6B i en inte alltför fjärran framtid (år 2078 för att vara exakt). Planeten är mer eller mindre förvandlad till ett enda stort grustag efter strider mellan gruvarbetarna å ena sidan å deras arbetsgivare å andra sidan. Kriget mellan parterna har pågått under många år och gruvarbetarna har hunnit med att uppfinna ett tämligen skräckinjagande vapen. Ska man försöka sig på att beskriva vapnet så är det en intelligent maskin som färdas under jord, kan kopiera sig själv å skär oss människor i småbitar.

En liiiten nackdel med maskinerna är att dom inte är tillräckligt intelligenta för att kunna skilja på vän å fiende...

Gruvarbetarna nås av meddelandet att en vapenvila ingåtts och att fredsamtal ska inledas. Å dom får order om att söka upp arbetsgivarnas representanter å att dom garanteras fri lejd fram till deras högkvarter.

Det räcker väl med att titta på framsidan på omslaget för att förstå att detta inte kommer att gå som på räls. Peter Wellers ansikte är lika "animerat" som vanligt, dvs han gör en sjuh*lsikes bra imitation utav ett stenansikte. Men han är perfekt i sin roll. Gillar man den skitiga, "dokumentära" stilen som återfinns i filmer såsom "Alien" så tror redaktören att man kommer att uppskatta den bortglömda lilla pärlan "Screamers". Å precis som "Alien" så är "Screamers" mera skräckfilm än science fiction.

 

Veckans faktoid

Absint var förbjudet för att man blev galen av att dricka det

I alkoholens värld så finns det ett par riktigt mytomspunna drycker; bland vinerna hittar vi champagne och i starkspritens lilla hörn hittar vi la fée verte, den gröna fen; absint.

Veckans tema är ju stora män och bland de som druckit absint hittar man Strindberg, Picasso, Munch, Toulouse-Lautrec, van Gogh, Hemmingway och Oscar Wilde.

Nu var det inte bara dessa som drack absint; drycken blev så populär runt förra sekelskiftet att den höll på att helt å hållet konkurrera ut öl och vin i vissa länder. En mäktig allians bestående av nykterhetsrörelsen och vin/öl-producenterna i bl a Belgien, Frankrike och Schweiz såg till att drycken förbjöds i dessa länder.

Skälet till förbudet skulle ha varit att man blev galen av absint eftersom drycken innehöll stora mängder av ett ämne som förekommer i bl a malört (vars latinska namn är Artemisia absinthium): tujon. Dock har analyser visat att en överväldigande majoritet av den absint som tillverkades runt tiden för förbudet uppfyller dagens stränga EU-krav i fråga om mängden tujon.

Så det var krasst ekonomiska skäl som låg bakom förbudet. Absint har dock aldrig varit förbjudet i Sverige å bland andra länder som inte heller haft något förbud kan nämnas Spanien.

Absint har behållit sin mystik och som exempel kan nämnas att Marilyn Manson marknadsför en egen absint, "Mansinthe", och cirka 3:05 in i videon till "mOBSCENE" kan man se herr Mansons fd fru, Dita von Teese, sittandes i ett glas med absint. "Mansinthe" har inte helt oväntat en alkoholhalt på 66.6%...

 

Veckans citat

I don't understand my husband's theory of relativity, but I know my husband, and I know he can be trusted.

Elsa Einstein

 

Veckans skiva

Marillion - Clutching At Straws

Hotel Hobbies
Warm Wet Circles
That Time Of The Night (The Short Straw)
Going Under
Just For The Record
White Russian
Incommunicado
Torch Song
Slàinte Mhath
Sugar Mice
The Last Straw/Happy Ending

Derek William "Fish" Dick – sång
Steve Rothery - gitarr
Mark Kelly - keyboards
Pete Trewavas - bas
Ian Mosley - trummor

Hur ska han nu få ihop det här med stora män och Marillion, denna lite obskyra grupp? Enkelt; den fd skogshuggaren, skotten, Fish är snudd på 2 meter lång (1.96 m).

En personlig anekdot från redaktörens ungdom: när Marillion turnerade efter att ha släppt sitt album "Misplaced Childhood", albumet före "Clutching At Straws" så spelade man bl a i Eriksdalshallen i Stockholm å sisådär 45 minuter in i konserten så meddelar Fish att här kommer kvällens sista låt. Redaktören och de övriga i publiken blev ju något besvikna, för att uttrycka det milt. Ända tills Fish med ett leende på läpparna meddelade att kvällens sista låt var "Misplaced Childhood". Den som kan sina musikgenrer förstår då att Marillion kan sorteras in i facket Progressive Rock. Ett utmärkande drag för genren är låååånga låtar och "Misplaced Childhood" är ett konceptalbum som i praktiken är en enda lång låt å klockar in runt 41 minuter.

Å "Clutching At Straws" är också ett konceptalbum men till skillnad mot sin föregångare så går inte låtarna in i varandra. Hela albumet handlar om den fiktiva sångaren Torch å hans minst sagt trassliga liv som arbetslös "deadbeat father" med ett havererat äktenskap bakom sig å, för att ännu en gång uttrycka sig milt, grava alkoholproblem.

Låter ju inte som något lyckopiller å det är det inte heller men j*vlar va mycket bra musik man lyckats klämma in på 50 minuter!

Den progressiva musiken i allmänhet å Fish i synnerhet är (ö)kända för låt oss säga ambitiösa texter (frågar man en ordinär musikjournalist på någon utav våra kvällstidningar så skulle dom nog säga pretentiösa texter). Å i låten "Incommunicado" har Fish fått till en utav redaktörens absoluta favvisar i fråga om textrader:

I'm a Marquee veteran, a multimedia bona fide celebrity
I've got an allergy to Perrier, daylight and responsibility

 

QR-kod för veckans inlägg

QR-kod för veckans inlägg